12/10 Skrivuppgift Boktjuven

Skrivuppgift Boktjuven

Läs prologen (inledningen) fram till Del ett, Dödgrävarens handbok

 Din uppgift är att skriva en egen text på en sida där döden är berättaren

 Skriv texten i första person, det vill säga jag-form

 Nämn inte ordet döden i texten, men försök att gestalta (beskriva) så att läsaren anar att det är döden som berättar

 Börja din berättelse med en platsangivelse och ett årtal

 Välj en titel till din berättelse när texten är klar

Några citat som inspiration: ”Du kommer att lära känna mig väl nog och snart nog, beroende på en rad olika omständigheter. Låt mig nöja mig med att säga att vid en viss tidpunkt kommer jag att stå lutad över dig, så älskvärt som möjligt.” ur Boktjuven

”Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta.” ur dikten Svart vykort i Det vilda torget (1983) av Tomas Tranströmer

Antonius Block: Vem är du? Döden: Jag är Döden. Antonius Block: Kommer du för att hämta mig? Döden: Jag har redan länge gått vid din sida. Antonius Block: Det vet jag. Döden: Är du beredd? Antonius Block: Min kropp är beredd, inte jag själv.

ur filmen Det sjunde inseglet (1957) av Ingmar Bergman

Om döden utan överdrift

Han kan inget om vitsar, om stjärnor, om broar, om bergsbruk, om lantbruk, om väveri, om skeppsbyggeri eller kakbakning. När vi planerar för morgondagen skjuter han alltid in sista ordet vid sidan om ämnet. Han kan inte ens det som är direkt förknippat med hans fack: inte gräva graven, inte snickra kistan, inte städa efter sig. Han sysslar med att döda men gör det nog så fumligt, utan system och rutin. Som höll han på att öva sig på var och en av oss. Visst firar han triumfer, men så många fiaskon och missade slag och försök som måste göras om! Han orkar inte ibland ens slå ner en fluga ur luften. Mot alltför mången larv förlorar han i krypningstävlan. Alla dessa rotknölar, fröhus, fenor, gälar, känselspröt, praktfjädrar och vinterpälsar vittnar om att han ligger efter i tröttsamma jobbet. Hans ondska förslår inte. Och inte ens vår hjälp i krig och kupper har hittills varit nog.

Hjärtana bultar i äggen. Skeletten i spädbarnen växer. Frönas trägna slit ger de första två bladen och ofta även höga träd vid horisonten. Den som hävdar att han är allsmäktig är själv ett levande bevis på att allsmäktig är han inte. Det liv finns inte som inte om så för en stund åtnjuter odödlighet. Döden kommer alltid med denna stunds försening. Förgäves rycker han i handtaget på den osynliga dörren. Vad man har hunnit med, det kan han inte ta tillbaka.

av Wislawa Szymborska ur Utopia (1989) Översättning av Anders Bodegård